Nytt.
- Efter tre års bloggande på en och samma blogg så gör det faktiskt lite ont att jag nu byter blogg till: http://thildewahlstedt.devote.se/.
Som om vi alltid älskat sedan min dagboks första blad.
- Känner en stark längtan efter dig.
Det är dags att tänka efter.
- Lyssnar till Melissa Horn medan jag myser i soffan inlindad i tremiljoner filtar. Ägnar en tanke åt livet. Sådant behövs ibland.
Jag vill inte ändra historien. Jag vill inte skriva de sista orden.
- Samtidigt som jag denna söndag avslutade veckan så avslutade jag även något storslaget. Det mäktigaste jag någonsin upplevt. Att jag idag fortfarande är vid liv har sin grund i just detta. Att jag för ett år sedan klättrade längre och längre ifrån det svarta hål jag grävt mig ner i, att jag med hjälp av de som jag senare skulle inse var bland de finaste människorna på hela denna jords hjälp lyckades hitta tillbaka till livsglädjen, att jag lyckades återuppliva min kärlek till denna sport hade också sin grund i detta. Nu är det ett år sedan. Ett år sedan jag satt där nere vid planerna i höstblåsten och kikade på det som skulle bli en stor del av mitt nya liv. Det var kyligt, men jag minns att ni fann värmen hos varandra. Att ni var ett lag fyllt av glädje och kärlek var det ingen som helst tvivel om. Jag minns det som igår. Ni "lekte pigviner" som ni kallade det? Höll om varandra och log. Just i den stunden började jag tro att det skulle bli en utmaning. En utmaning att komma in i ett gäng som detta. Men jag hade fel. Fel, fel, fel. Att komma in i det som jag senare skulle kalla för en familj var inga problem alls. Trotts onständigheter sins emellan klubbarna så fick jag redan i december skriva på för det som skulle utveckla mig som både människa och fotbollsspelare. Jag har genom detta steg tagit mig långt. Allt på grund av er. Tränare, ledare samt spelare. Lika mycket som ni fick mitt psyke på benen igen så lyfte ni även mig till en helt annan level som fotbollsspelare. Ni var så måna om varje spelare. Små detaljer gjorde mirakel och precis som alla andra så uppskattar jag ert engagemang något otroligt. Jag har aldrig mått så bra som här. Jag har aldrig pressat mig själv lika mycket som här. Jag har aldrig kännt en sådan kärlek till att springa och sparka på en boll som här. Jag vill tacka er för alla kyliga träningar på karslundskonsträsplan, i både snö och regnoväder. Jag vill tacka er för futsal säsongen och de alldeles förjävliga träningarna i eyrahallen. Jag vill tacka er för julgransförsäljningen i tiotusen minusgrader utanför coopforum. Jag vill tacka er för den helgrymma insatsen i kvartsfinalen i dm då vi förlorade på straffar mot sköllersta. Jag vill tacka er för alla grästräningar. Jag vill tacka er för alla matcher jag fått genomföra tillsammans med er. Jag vill tacka er för eran otroligt dåliga humor och galenskaper. Jag vill även tacka er för alla fina lagkvällar och den otroliga sammanhållning som detta lag har haft. Nu efter årets sista lagkväll. En kväll fylld av allt jag någosin kan få, så känns det bra. Vi ska nu skiljas. Inte längre vara den lilafaran. Till nästa säsong kommer det bli förändringar. Bra förändringar. Vi behöver detta. Vi behöver ännu en nystart. Jag tror på detta (mest av allt för att jag litar på er. Världens asbolut bästa tränare samt ledare). Tack. Tack återigen för allt ni givit mig.
I looking at the picture in my hand.
I LOOKING AT THE PICTURE IN MY HAND...
...and try my best to understand.
- I try my best to understand.
Vi kan lossas att det var du som sa.
- Ett ofärdigt pussel. Intrasslad och förvirrad.
Faboulus!
- Och så var Sverige vidare till EM! Hur fint som helst!
Landskamp.
- Ser på emkval och Sverige dominerar!
Hon och jag.
- Trotts kyliga höstvindar så hade vi det bra. Tillsammans precis som det jämt brukade va. Hon och jag. Jag har nog trotts allt saknat det.
Why?
- Så mycket frågor och så lite svar.
Finns där vart vägen dig än för.
- Efter att ha blivit förd i en laburint av folktandvården så tar jag mig nu tillsammans med tjugofem halsdukar upp på stan för en finmiddag i höstmörkret tillsammans med Linn. Något som var sådär tusen miljoner år sedan.
Änglatårar.
- Har som skolarbete att skriva en raport om något som berör. Jag skriver om dig. Du som inte längre finns.
Like a drop in the ocean.
- Tisdagar är värst. Jag hatar tisdagar.
Vem har tänt den stjärna som speglas i ditt öga?
För att du finns.
- Ögonen är blanka, en fuktig hinna har svept sig över det som brukar vara en glittrande ljusblå färg. Ser suddigt. Ser svart. Vet att jag inte borde. Men gör det ändå. Det bara blir. Ikväll låter jag det bli. Orkar inte göra motstånd. Inte idag.
